Livet på farmen

Efter en veckas letande ringde antligen telefonen. Det var 'Koorelah Farms' som erbjod oss jobb som tomatsorterare, Laura, och pallpackare for min del. Tyvarr fick vi inte borja forran en vecka senare, men antligen hade vi jobb! Vilken lattnad! For att reducera vara kostnader ytterligare beslot vi oss for att flytta till en billigare camping kallad 'Wangaratta at the beach Caravan Park'. Denna visade sig vara mycket battre och trevligare an 'Bowen Village' och lag precis intill en av Bowens vackra strander 'Queens Beach'.

Har har vi blivit ytterligare bortskamda av alla snalla manniskor som gett oss farska rakor, farska bonor och majskolvar och saklart farsk fisk. Vi har aven rustat upp vart nya 'camp' som kommer bli vart hem de nastkommande 3 manaderna med en stor presenning. Den rymmer hela vanen och har en stor koksdel med bord och stolar dar vi nu fatt gasolkoket pa plats med en lampa. Temperaturen har ar helt perfekt med varma dagar och skona kvallar och vi har inte sett en droppe regn pa bra lange. Detta badar gott for tomaterna.

Efter att ha jobbat i snart en vecka ar vi lite besvikna pa antalet timmar vi fatt jobba men salange solen stralar vaxer tomaterna sa det knakar och det innebar mer jobb. Vara arbetsuppgifter ar mycket enkla och monotona men det gor ingenting, det ar ju trots allt pengarna vi vill ha for att kunna gora nasta stora resa rakt genom Australien.

Jakten på jobbet

Sa borjade den intensiva och nagot frustrerande jakten att hitta vart forsta jobb i Australien. Vara besparade pengar rackte verkligen inte langt och vi borjade redan vid denna tidpunkt nosa pa reserven som inte fick roras. Vara sikten var inriktade pa 'Townsville' och 'Ayr' eftersom vi darifran kan aka rakt inat landet enligt planen som vi jobbat fram for Australien vilket foljer 'Alice Springs', 'Darwin' till 'Perth' genom 'the Outback'.

'Townsville' verkade tyvarr inte sarskilt lovande, men vi hade hort goda ord om 'Ayr' dar fruktplockning tydligen skulle vara i full gang. Framme i 'Ayr' mottes vi med horder av andra backpackers som ocksa letade jobb och dar fanns vandrarhem efter vandrarhem som hittar jobb at sina betalande gaster. Hyrorna var lojligt hoga och de hade sa manga gaster att det skulle ta tva hela veckor av vantan med full hyra innan jobb utlovades.

Vi blev tvungna att fortsatta annu langre soderut i jakten pa jobb. Tydligen ar alla grodor valdsamt forsenade pa grund av den mycket blota vatsasongen. Detta var inga goda nyheter for vara nu skrikande planbocker. Vi landade i 'Home Hill' pa en gratiscamping men aven dar sag det morkt ut, vi sag dock en mycket vacker solnedgang. Mycket frustrerande var att vi inte hade nagon att fraga hur jobbsokning till fruktplockning faktiskt gar till. Nu med lite kott pa benen har det visat sig att man faktiskt aker ut till odlingen och fragar agaren om det finns jobb, finns inget ber man att fa skriva ner sitt namn och nummer pa en lista och hoppas att de ringer tillbaka. Den Australiska regeringen har forsokt skapa en gratistjanst for att lattare knyta forsta kontakten mellan arbetsgivare och blivande arbetstagare, men tyvarr utan att lyckas. Det finns aven arbetsformedlingar i varje stad, men det har fortfarande visat sig mest effektivt att aka ratt ut till odlingen. Markligt att en sadan stor industri fortfarande ar sa oorganiserad.

Vi akte soderut igen overtygade om att jobben maste finnas i 'Bowen', tomaternas stad. Efter att ha letat runt fann vi 'Bowen Village Caravan Park' som det basta alternativet, vilket var en trevlig camping med ett stort nybyggt campingkok. Aven denna camping hade speciella karaktarer och mycket hjalpsamma 'aussies'. Under vantans tider fick vi bla hjalp att saga ur ett hal i koksdelen i 'Playboy' for att oka ventilationen och vi blev aven bortskamda med farsk fisk fangat inte langt fran campingen. Det har visat sig val vart att bo granne med fiskare!

Aven i Bowen fanns sa kallade 'Working Backpackers' men dessa tar mer an dubbelt sa hoga hyror an det kostar for oss att bo i var van pa en camping. Vi trodde bestamt att dessa vandrarhem totalt lurar sina gaster och att det maste finnas andra losningar for att hitta jobb. Vi anvande 'Bowen Village Caravan Park' som bas for att leta jobb runt omkring Bowen. Vi larde oss snabbt vilka farmer som 'plockade' for tillfallet och gjorde upp en 'runda' till de farmer som hade storst tomater. Anledningen till att det var sa svart att hitta jobb var aven har de svara oversvamningarna som varit. Naturen hade helt enkelt inte hunnit ikapp, sasongen var mer an en manad forsenad.

Mera vatten!

Tillbaka till 'Ingham' igen och ut pa nasta trip. Denna gangen fler vattenfall. Jag hade faktiskt inte vantat mig sa manga vattenfall har i Australien. 'Jourama Falls' hette nasta stopp och var kanske det haftigaste fallet hittills, och Lauras definitiva favorit. Markligt hur allt verkar bli battre och battre ju mer man ser! Stigen som ledde till vattenfallet gick till stor del faktiskt i forsen. Man fick klattra pa stenar och halla sig i repen som placerats ut. Framme vid utskikspunkten visade sig 'Jourama Falls' vara ett antal vattenfall som etappvis arbetade sig ned genom en vacker och lummig eucalyptusskog. Som prick over i:et beskadades aven en sandgoanas langsamma jakt efter kalkonagg strax bredvid oss nar vi at lunch. Exotiskt!

Matta av alla vackra vattenfall vi hittills sett var vi nu pavag till ytterligare ett. Detta var val omtalat i guideboken 'Lonely Planet'. Tidigare erfarenheter har visat att forfattarna har ratt men att platser namnda i boken fort omvandlas till valdigt 'turistiga'. 'Little Crystal Creek' var mycket riktigt ett fint fall men vi var alldeles for imponerade av allt annat vi sett. Nojda och glada fortsatte vi nu mot ett nytt mal, namligen att hitta jobb.

Girringun National Park

Soderut ut igen pa 'Bruce Highway' tills vi mottes upp av lite torrare klimat och samhallet 'Ingham'. 'The Wet' verkar ha varit ovanligt blot eftersom vi nu sett stora omraden som inte lange sedan statt under vatten. Tydligen hade folk har i Ingham fatt stanga sina grindar framfor husen under oversvamningen eftersom saltvattenskrokodiler simmat runt pa gatorna.

Utanfor Ingham lag Australiens hogsta vattenfall med en fallhojd pa 268 meter. Det var en rejal klattring for vanen genom forst regnskog och sedan hogland och savann. Mycket vackert med fina utsikter och vattenfallet, Wallaman Falls, levde minst sagt upp till hoga forvantningar. Utsikten over fallet fran toppen av 'Herbert River Valley' var otroligt maktig och stigen som ledde ned i dalen och till botten av fallet var mycket haftig.

Endast halva dagen hade gatt sa langt och vi ville aven hinna med 'Mt Fox' som ar en ca 100 000 ar gammal vulkan. Inga problem tankte vi, men vagen dit visade sig vara av samre kvalitet och dessutom mycket smal och krokig. Det tog bra mycket langre tid att komma fram an planerat. Vi var nara pa att vanda tillbaka eftersom kanslan att vara mitt ute i ingenstans och med morkret krypandes inpa tog over. Men efter att fa sett ett par kangrus bestamde vi oss for att fortsatta och, eftersom det nu var morkt, campa vid foten av berget. Vi var uppe tidigt pa morgonen for att bestiga toppen, som var mycket svarare an vi trodde, for att se soluppgangen. Tyvarr var det lite for mulet den dagen, men det var fortfarande val vart modan.

Jakten på Kasuaren

Sista mojligheten att se en vild kasuar var vid 'Mission Beach' belaget strax utanfor Tully. Denna sista utvag fick bara inte ga forlorad! Ivag tidigt pa morgonen mot det kasuartataste omradet i Australien, 'Tam O'Shanter National Park'. Mycket tveksamma om kasuarer faktiskt existerade korde vi anda forsiktigt efter manga uppmaningar om 'cassowaries crossing', 'be casso-wary' och 'a fed bird is a dead bird'. De maste ju bara finnas har!

Som en blixt fran klar himmel stod den forsta kasuaren dar, ensam och statlig langs med vagkanten. Mycket storre an vad jag trodde och otroligt fargglad! Den sag inte sarskilt skrackinjagande ut med tanke pa att det skulle vara varldens farligaste fagel. Laura kunde inte fa nog av det lilla vi sag sa vi gick nagra varv pa en strandpromenad i omradet. Dar plotsligt skymtade vi en till. Denna gangen bara nagra meter ifran. Den var nastan tva respektingivande meter och rafsade runt i jorden med sina langa klor for att leta mat. Vi bada hade ganska hog puls eftersom de verkade mycket farligare sa nara inpa, kandes som vi var tillbaka i 'Jurassic Park' igen. Plotsligt var den borta igen och vi fortsatte leta men utan resultat. Tillbaka till 'Playboy' for lunch. Val dar upptackte vi att, antagligen, samma kasuar som vi just sett varit och rafsat runt var van och strax bredvid hittade vi farsk spillning. Intressant med kasuarens spillning ar att ca 20 olika traarter i denna typ av regnskog ar helt beroende av kasuarer for att fortplanta sig, efter att ha levt i symbios i manga miljoner ar. Sa inte nog med att kasuarer ar utrotningshotade, regnskogen ar ocksa hotad. Tydligen ar bilar det storsta hotet, eftersom turister har hjalpt kasuarer att forknippa fordon med mat. Sa att mata kasuarer ar nu strikt forbjudet. Nojda med vad vi sett atervande vi mot 'Tully' och efter bara nagra minuters bilvag sag vi ytterligare tre kasuarer langs med vagkanten. Vilken dag!

Regnet, vattenfallen och den Gyllene Stoveln

Sa var vi tillbaka i Cairns, men ville helst bara fortsatta. Vi landade pa en camping strax utanfor centrum, det var den samsta campingen vi varit pa och dessutom stortregnade det. 'The Wet' skulle ju ha slutat for lange sedan! Inte nog med det, vi var nu pavag mot Australiens 'blotaste' omrade. Att halla humoret uppe, nar man dag efter dag forsoker fa klader, handdukar och till och med sangen i var van torra utan att lyckas, var svart. Vi hade en dryg vecka med konstant regn, men vad ar inte battre att gora i regn an att se vattenfall!

Soderut fran Cairns langs med kusten blev forsta stoppet 'Innisfail' dar bananodlingarna stod tata. Inte langt harifran fanns det nagonting som hette 'Babinda Boulders'. Tveksamma om det skulle vara vart ett besok begav vi oss dit i regnet men beundrade forst utsikten fran 'evil Poo Lookout'. Detta visade sig vara borjan av ett enormt haftigt vattenfall som fortfarande var i full kraft efter en lang och blot vatsasong. Vidare soderut besokte vi 'Josephine Falls' for att sedan ta en avstickare till 'Etty Bay'. Detta stalle var ett absolut maste eftersom det fanns en Laura som var mycket besviken att inte fa sett en vild kasuar uppe i 'Daintree National Park'. I 'Etty Bay' skulle man enligt rykten vara garanterad att se en, eftersom det tydligen bodde en tillsammans med lokalbefolkningen just dar. Fortfarande osregn men med hoppet uppe vandrade vi langsmed den fina stranden, men inte ens har hade vi turen att fa se den utrotningshotade fageln.

Nagot deppade i det graa vadret fortsatte vi i var nu unkna och illaluktande van eftersom inget var torrt langre. Vi akte till 'Murray Falls'. Vattenfall verkade vara det anda sakra kortet. Horder av myggor att bekampa men forutom det var det ett mycket vackert och imponerande vattenfall. Vi sag aven forsta solskenet pa en vecka vid 'Murray Falls Camping', innan det borjade regna igen. Vi hade campingen i princip for oss sjalva, men pa hornet bodde en pensionerad 'aussie' som var av en speciell karaktar. Forutom att forsakra oss om att myggorna inte bekymrade honom och hur bra hans nara 30 ar gamla dieseldrivna kylskap fungerade berattade han allt om fruktplockning och var man kunde hitta jobb. Lite lugnade och gladare men med tiotals myggbett fortsatte vi till 'Tully', som fatt titeln 'Australiens Blotaste Stad' efter ett ar med mer an 7 meter regn. Stadens stolta symbol var en gigantisk gyllene stovel med en groda pa. Har passade vi pa att investera lite i 'Playboy'. Vi fixade nagra mindre fel hos en bilelektriker och kopte aven en inverter som konverterar bilbatteriets 12V fran cigarretuttaget till 240V ala 'tva hal i vaggen'. Denna lilla apparat har visat sig ovarderlig!

Inte helt overaskande var det regn pa menyn men prognosen sag ljusare ut. Vi vantade ut det daliga vadret pa gratiscampingen 'Bilyana' nagra km utanfor 'Tully'. Dar motte vi ett mycket trevligt aldre par fran utanfor 'Brisbane' som hade rest runt i Australien manga ganger om och hade som mal att besoka alla platser varda att se i hela 'Queensland'. Detta hade hittills tagit over 40 ar att genomfora. Oj, tankte vi som tankt gora hela Australien pa ynka ett ar. Vi blev rekommenderade nagra stallen att besoka 'off the beaten track' och fick aven nagra anvandbara kartor over omraden i 'Queensland'. Alla dessa 'aussies' ar hur snalla som helst!