Sista delen - Berättelsen om tomatpackaren

All vitling ar uppaten och likasa all god makrill vi fatt i stora mangder. Bowen tiden ar slut och de sista veckorna pa jobbet i tomatfabriken har varit nagorlunda handelserika. Vi lamnar Bowen i precis rattan tid eftersom folk pa campingen som kommer fran andra sydligare delar av Australien har borjar vanda hemat efter att ha flytt vintern. Flera av vara trevliga och hjalpsamma grannar har gett oss deras adress och vi bara 'maste' halsa pa nar vi ar i krokarna. Dessa 'aussies' ar otroligt vanliga. Nar vi sagt hejda till vissa introduceras andra, och nya kontakter knyts. Vi har lart oss sa mycket av sa givmilda manniskor och Bowen har varit ett mycket trevligt stalle att bo i som dessutom ar mycket vackert.

Jobbet har flytit pa ganska bra men jag skulle inte vilja jobba en dag langre! Fastan man blir valtranad sa ar det ganska slitsamt och jobbet tar verkligen over allting. Vi ar de forsta personerna att lamna fabriken denna sasongen eftersom vi var de anda som lyckats spara ihop tillrackligt mycket pengar under en kort tid. Men innan det var dags att lamna fabriken fick jag aran att jobba med en svensk kille som heter Linus. Han var riktigt kul att prata med dag ut och dag in och fick dagarna att ga snabbare – och sjalvklart en bonus att antligen fa prata lite svenska! Jag fick aven tillfalle att prova pa vad Laura gjorde under de forsta veckorna som sorterare. Hemskt jobb! En hel dros av tomater hade drabbats av en pest som har kallas 'white fly' och eftersom Laura och jag anmalt oss frivilliga till extraarbete sa som stadning for att tjana extra pengar fick vi ga in som extrasorterare for att slanga alla daliga tomater. Intressant att se arbetsforhallanden som sorterare, men inte sarskilt spannande som jobb. Efter att vi med ett stort leende pa lapparna lamnat in var avskedsansokan, som strikt skulle lamnas in 2 dagar innan man vill sluta jobba, fick fabriken besok av en mycket giftig brunorm. Den bemottes av tre skott fran en varningspistol, harda slag med en ara (som gick sonder) och en tung gaffel fran en truck. Dessa aussies gillar inte ormar! Sista arbetsdagen var langsam men gladjefull och kunde slutat mycket senare om inte gudarna varit pa var sida och tog sonder tomatmaskinen! Alla fick ga hem for dagen, yippee!

Nar vi inte jobbade gick den sista tiden mest at att planera sa mycket som mojligt. Dels planering av resvag men aven planering av var van, som sakta har forvandlats till en riktig campervan! Mycket tid och tanke har agnats at att lista ut hur vi bast forvarar saker i vilka lador och var. Man samlar pa sig mycket smasaker som egentligen inte behovs eller far plats nar man har begransat med utrymme, men som tur ar sa ar Laura helt genialisk nar det kommer till saker som dessa.

Dagar nar vi slutade lite tidigare tog vi picnicfilten till parken bredvid med varsin kaffe och njot av solnedgangen. Till kaffet hade vi antingen Australiska scones gjort pa pumpa eller en bit med brod med tomat- och passionsfruktsylt pa som vi fatt. En dag som denna stotte vi pa ett Nya Zeelandskt aldre par som jobbar sig, precis som vi, runt Australien. De hade ovarderliga tips at oss och det visade sig aven att de hade jobbat pa en potatisodling tidigare. Ett, tva, tre och ett e-mail var ivag fran paret som utan tvekan rekommenderade oss. Senare samma dag var vi garanterade jobb pa potatisodlingen utanfor Hillston i delstaten New South Wales (NSW). Otroligt paffa men lattade fragade vi oss sjalva, hur hande detta? Potatissasongen ar endast 2 manader och vi borjar jobba forsta veckan i December. Laura kommer antagligen sta vid sorteringsbordet sa som hon gjorde pa tomatfabriken tidigare och jag kommer antagligen gora nagot i stil med vad jag gjort pa Koorelah, men det finns en mojlighet for mig att kora traktor vilket later mycket spannande! Vi har vidare en ganska bra jobbmojlighet pa ett stalle som heter 'SPC Fruit' som ar ett foretag i Shepparton i delstaten Victoria (VIC) som konserverar frukt dar vi da skulle jobba efter potatisodlingen. Till rage pa allt har vi aven genom Koorelah fatt ett jobb pa en tomatfabrik i Shepparton, som later mindre intressant. Det var dock skont att hora att de garna rekommenderar oss till andra. Allt detta innebar helt enkelt att jobbsituationen for oss i Australien ser ljus ut och vi har en stark medvind!

Nar det kommer till min foretagsamhet pa fritiden har jag nu tjanat en total summa av $120. En av cheferna pa jobbet behovde hjalp med sin dator hemma, en annan dam pa campingen behovde hjalp att 'fa ordning pa datorn' och jag har aven hjalpt en aldre man med hans iPod som i gengald gav oss ovarderlig information om intressanta platser i NSW.

Sa kom det till dagen det var dags att packa ihop var bla presenning. 15 veckor pa en tomatfabrik hade tagit ut sin ratt och det var otroligt skont att antligen fa lamna stallet som varit vart hem under denna tid. Vi gav ett ordentligt tack och hejda till alla och sedan bar det av mot nya spannande aventyr!

Nedräkningen har börjat! - Berättelsen om tomatpackaren

For att fortsatta dar jag slutade sist, dvs jobb och tomater. Laura som forut jobbade som tomatsorterare, vilket var hemskt trakigt och slitsamt for nacke och rygg, jobbar nu som en sa kallad 'box girl'. Hon ar en av 6 tjejer som star dar tomaterna trillar ned i tomatladorna vilket ar mycket mer fysiskt aktivt och mindre trakigt. Ett bra jobb tycker Laura men ni kan ju tanka er vad som hander nar man placerar 6 tjejer med olika aldrar och bakgrund i ett team som ska samarbeta. Hon trivs iallafall mycket battre an tidigare. For min del gar det fortfarande bra och vi har nyligen packat rekordmanga lador - dryga 13 000 st under en 15h arbetsdag. Det har som trott blivit ett par grader varmare vilket borde ge langa arbetsveckor vid det har laget men nu har tyvarr tomatpriset fallit kraftigt och man ar ater igen lite sparsam med arbetstimmarna. Vi far dock ihop minst 40h och med endast 3 veckor kvar haller budgeten annu!

Efter jobbet en dag akte jag, Laura och tre andra kompisar fran jobbet till 'Mt Inkerman'. Har kunde man tydligen se sockerrorsbranning. I 'Burdekin Shire', som omradet kallas, odlas det 8.2 miljoner ton sockerror varje ar och omradet ar ett av de fa i Australien dar man fortfarande branner sockerroren for att ta bort overskottet av lov och skrap for att lattare kunna skorda. Sockerror kan vaxa upp till 4 meter hogt och ger enormt stora eldlagor - mycket majestatiskt att se i solnedgangen. Fran Mt Inkerman kunde vi se storre delen av Burdekin Shire och hade en vacker utsikt over eldarna som en efter en tandes upp. Har sag vi aven var forsta 'Rock Wallaby' som ar en liten kangruart. Mycket trevlig dag!

Pa var lediga tid har vi varit produktiva. Inte nog att man maste hinna med alla masten som veckohandling, tvatt och gora allt klart infor nasta arbetsvecka, vi har aven bla hunnit med en storstadning av campet. Det var mycket blasigt under 2 veckor och mycket damm och lov blaste in. Detta var sjalvklart en pina sa vi beslot oss for en riktig varstadning. Vi flyttade ut allting vi agde, Laura dammade av allt och jag krattade hela omradet fritt fran lov och overblivet grus och damm. Skont! Vi har aven gjort samma sak med bilen som nu skiner som ny i solen och den slipper nu dessutom slapa pa allt onodigt skrap som vi samlat pa oss. Planering pagar for fullt for att utnyttja all tillganglig plats sa effektivt som mojligt och shoppinglistan vaxer for saker vi vill kopa for att bli fullandade campare!Vi har ocksa sett over vad for bilforsakring som kan vara lamplig. En heltackande forsakring verkar vara det basta sa vi kommer nu ga med i CMCA 'Campervan and Motorhome Club of Australia' som ar den storsta i Australien av sitt slag och erbjuder en utomordentlig forsakring till sina medlemmar. Inte nog med detta, jag har aven borjat bli lite foretagsam! Pa campingar vi besokt har vi ganska regelbundet traffat pa folk som erbjuder tjanster for en billig penning. Det kan vara allt fran frisorer till bilmekaniker. Darfor beslot jag mig for att satta upp en lapp pa var campings anslagstavla om att jag ar IT kunnig och kan for en summa pengar hjalpa med missforstand folk ofta stoter pa med sina datorer. Jag har redan fatt ett napp. Vad sags om det!?

Eftersom vi med stormsteg kommer narmre slutet av Bowen-tiden har vi nu pa allvar borjat ga genom vara kartor och guider for vad som skall besokas och vilken resvag som ska valjas. Det borjar bli riktigt spannande! En dag nar vi satt i campet med kartor upp till oronen kom den nyblivne grannen 'Bernie' over och presenterade sig. Han visade sig vara en riktigt trevlig gubbe som hade manga bra tips och erbjod otroligt generost sin tomt nere i 'Glasshouse Mountains' som camping for oss nar vi hade vagarna forbi. Omradet ligger lite norr om Queenslands huvudstad Brisbane och kommer gora vart besok till 'Australia Zoo', 6km darifran, mycket enkelt.

Innan jag rundar av for denna gangen vill jag aven beratta att jag tillsammans med Peter (granne), hans svarson och Joe (granne) fangat fisk igen. Ungefar mittemellan hogvatten och lagvatten brukar vi ga ut till 'the Don' som ar en langsmal sanddyna som ligger precis vid slutet av Queens Beach (stranden dar vi bor) dar 'Don River' mynnar ut. Langst ut pa spetsen star vi, pa ett stalle dar tidvattnet tvingar all fisk att simma genom en smal passage, med vara fiskespon och yabbies i hogsta hugg. En lordag gav det oss 48 vitlingar under ca 2h. Vilken fangst! Det har darfor blivit manga smaskiga fiskratter pa menyn och fler portioner ligger och vantar i Peters frys. Livet ar harligt!

Att campa, vandra, fiska och jobba

Det har hant mycket sen sist. Vi bor fortfarande kvar pa 'Wangaratta Caravan Park' av en enda anledning, det ar den basta campingen i hela Bowen. Vara grannar ar hur snalla som helst och forutom att det faktiskt borjat bli lite kallt sa ar vart lilla camp utmarkt. Det har fatt en rejal upprustning av rep och knopar, tva fiskespon och till och med en ugn! Allt detta och lite till donerat av var granne Peter, en akta gammal aussie. Vi blir verkligen bortskamda har. Vackarklocka behovs heller inte eftersom vi varje morgon nar solen gar upp vid 6 tiden vacks av 'den skrattande kookaburran', vilket bestar av av ett hogljutt ho-ho-ho och avslutas med ett annu hogre ha-ha-ha. Bredvid oss kommer aven dagligen fargglada papegojor och en hel dros andra faglar pa besok och pa natten springer en pungratta omkring och vasnas. Pavag hem fran jobbet ar det inte ovanligt att vi ser kangrus hoppa omkring och en dingo har aven beskadats. Djurlivet har ar mycket spannande!

Fiskespona ar sjalvklart redan invigda och vi har varje lordag, som ar var anda lediga dag, gatt och fiskat med Peter. Det har varit riktigt kul att fa lara sig fiska pa australiensiskt vis. Bowen har visat sig vara ett mycket populart stalle bland fiskare och det finns en stor mangd fiskarter som kan fangas direkt fran stranden. Helt nytt for oss var att anvanda sa kallade 'yabbies' som agn. Det ar sma rakliknande varelser med en stor klo som lever nere i sanden. For att fanga dem anvander man en pump som man sticker ned i sanden och sedan suger upp sand och vatten och forhoppningsvis ett par yabbies. Vi fangade hundratals tillsammans med Peter och de visade sig kunna nypas riktigt ordentligt med sin klo, men det var det val vart eftersom yabbies ar det perfekta betet for att fanga 'vitling' som ar en otroligt sot och god fisk. Jag har hittills fangat 4 vitlingar helt sjalv och vi har haft vitling pa menyn ett antal ganger nu. Smaskigt! Vi har aven hunnit med att aka ut pa en fisketur for att fanga 'spansk makrill' med en annan granne. 'Jim' tog oss ut med sin lilla metalleka tidigt pa morgonen till 'the mackerel patch' vilket ar ett populart stalle att fanga makrill ett par kilometer ut i havet. Tyvarr blev det inget napp. Efterat forstod vi att makrillarna i fraga var nastan en meter langa och vager 20kg. Vi var nastan lite lattade att det inte blev nagon fangst, det fanns ju nastan ingen plats i ekan som det var! Jim visste dock vad han gjorde med sina korta extra starka spon med 500 meter lina. Livet i Bowen ar fantastiskt!

Innan jobbet satte igang ordentligt med manga och langa dagar hann vi med lite av det ena och andra. Vi har bla besokt 'Cape Upstart National Park', eller atminstone forsokt eftersom det visade sig att det inte fanns nagon atkomst till parken till fots. Forutom intressanta landskap beskadades en gigantisk viggstjartorn som kan ha upp till 2.3m vingspann. 'Cape Edgecumbe Walking Trail' ar en led som gar utmed Bowens kustremsa som har fina utsikter och de flesta stranderna haromkring har aven hunnits med.

Ganska tidigt insag vi ocksa att planen vi hade som gick ut pa att fran Bowen kora rakt genom Australien inte skulle halla tidsmassigt. Vi pratade runt med folk och kom fram till att aka soderut blir en mycket naturligare resvag och det kommer klaffa med jobbsasonger och klimat mycket battre. Eftersom vi nu redan ar halvvags genom tiden har i Bowen har vi passat pa att kopa en riktigt fin vagatlas och en bok om Australiens djurliv, av market 'Readers Digest', sa vi nu kan bli ordentligt palasta om vad som komma skall. Mycket intressantare och battre an guidebocker om Australien vi tidigare haft. Vi ser nu bada mycket fram emot att aka vidare pa vart aventyr!

Sa hur ar det nu att jobba pa en tomatfabrik? Jag maste saga att det ar precis som vilken fabrik som helst ala lopande band med mycket monotona uppgifter och en stor variation av manniskor som alla jobbar olika hart for samma anledning - pengar. Vi tjanar bra har och lyckas spara ihop imponerande summor snabbt tack vare var laga levnadskostnad och en ynka skatt pa 12.8%. Mitt jobb gar ut pa att tillsammans med tre andra killar i samma alder lyfta lador med 10 kg tomater fran slutet av lopande bandet till olika pallar beroende pa hur stora och hur mogna tomaterna ar. En hard arbetsdag lyfter vi 100 ton tomater, dvs nar maskinen gar pa hogfart vilket ar olagligt enligt 'Health and Safety Queensland' sa varje gang en kontrollant kommer pa besok skruvas sjalvklart tempot ned. Det ar ganska 'gott' att fa jobba hart och det ger dessutom bra muskeltraning. Arbetsveckorna har varierat kraftigt med upp till 55h och den langsta arbetsdagen pa 14h. Pa sistone har det varit lite kallare vader vilket innebar att tomaterna vaxer langsammare vilket i sin tur innebar farre timmar pa jobbet. Den Australiensiska midvintern har bjudit pa temperaturer anda ned till 10 grader pa natten. Nu har varmen dock kommit tillbaka och manga timmar pa jobbet ar nog att vanta. Under senaste veckan har Laura och jag erbjudit oss att jobba extra, sa nu ligger vi varje onsdag uppe pa tomatmaskinen och rengor alla sa kallade 'fickor' dar tomaterna trillar ned till ratt lada. Vi trivs i det stora hela bra pa jobbet, men det ska sjalvklart bli skont att fa ledigt i 3 manader snart!

Livet på farmen

Efter en veckas letande ringde antligen telefonen. Det var 'Koorelah Farms' som erbjod oss jobb som tomatsorterare, Laura, och pallpackare for min del. Tyvarr fick vi inte borja forran en vecka senare, men antligen hade vi jobb! Vilken lattnad! For att reducera vara kostnader ytterligare beslot vi oss for att flytta till en billigare camping kallad 'Wangaratta at the beach Caravan Park'. Denna visade sig vara mycket battre och trevligare an 'Bowen Village' och lag precis intill en av Bowens vackra strander 'Queens Beach'.

Har har vi blivit ytterligare bortskamda av alla snalla manniskor som gett oss farska rakor, farska bonor och majskolvar och saklart farsk fisk. Vi har aven rustat upp vart nya 'camp' som kommer bli vart hem de nastkommande 3 manaderna med en stor presenning. Den rymmer hela vanen och har en stor koksdel med bord och stolar dar vi nu fatt gasolkoket pa plats med en lampa. Temperaturen har ar helt perfekt med varma dagar och skona kvallar och vi har inte sett en droppe regn pa bra lange. Detta badar gott for tomaterna.

Efter att ha jobbat i snart en vecka ar vi lite besvikna pa antalet timmar vi fatt jobba men salange solen stralar vaxer tomaterna sa det knakar och det innebar mer jobb. Vara arbetsuppgifter ar mycket enkla och monotona men det gor ingenting, det ar ju trots allt pengarna vi vill ha for att kunna gora nasta stora resa rakt genom Australien.

Jakten på jobbet

Sa borjade den intensiva och nagot frustrerande jakten att hitta vart forsta jobb i Australien. Vara besparade pengar rackte verkligen inte langt och vi borjade redan vid denna tidpunkt nosa pa reserven som inte fick roras. Vara sikten var inriktade pa 'Townsville' och 'Ayr' eftersom vi darifran kan aka rakt inat landet enligt planen som vi jobbat fram for Australien vilket foljer 'Alice Springs', 'Darwin' till 'Perth' genom 'the Outback'.

'Townsville' verkade tyvarr inte sarskilt lovande, men vi hade hort goda ord om 'Ayr' dar fruktplockning tydligen skulle vara i full gang. Framme i 'Ayr' mottes vi med horder av andra backpackers som ocksa letade jobb och dar fanns vandrarhem efter vandrarhem som hittar jobb at sina betalande gaster. Hyrorna var lojligt hoga och de hade sa manga gaster att det skulle ta tva hela veckor av vantan med full hyra innan jobb utlovades.

Vi blev tvungna att fortsatta annu langre soderut i jakten pa jobb. Tydligen ar alla grodor valdsamt forsenade pa grund av den mycket blota vatsasongen. Detta var inga goda nyheter for vara nu skrikande planbocker. Vi landade i 'Home Hill' pa en gratiscamping men aven dar sag det morkt ut, vi sag dock en mycket vacker solnedgang. Mycket frustrerande var att vi inte hade nagon att fraga hur jobbsokning till fruktplockning faktiskt gar till. Nu med lite kott pa benen har det visat sig att man faktiskt aker ut till odlingen och fragar agaren om det finns jobb, finns inget ber man att fa skriva ner sitt namn och nummer pa en lista och hoppas att de ringer tillbaka. Den Australiska regeringen har forsokt skapa en gratistjanst for att lattare knyta forsta kontakten mellan arbetsgivare och blivande arbetstagare, men tyvarr utan att lyckas. Det finns aven arbetsformedlingar i varje stad, men det har fortfarande visat sig mest effektivt att aka ratt ut till odlingen. Markligt att en sadan stor industri fortfarande ar sa oorganiserad.

Vi akte soderut igen overtygade om att jobben maste finnas i 'Bowen', tomaternas stad. Efter att ha letat runt fann vi 'Bowen Village Caravan Park' som det basta alternativet, vilket var en trevlig camping med ett stort nybyggt campingkok. Aven denna camping hade speciella karaktarer och mycket hjalpsamma 'aussies'. Under vantans tider fick vi bla hjalp att saga ur ett hal i koksdelen i 'Playboy' for att oka ventilationen och vi blev aven bortskamda med farsk fisk fangat inte langt fran campingen. Det har visat sig val vart att bo granne med fiskare!

Aven i Bowen fanns sa kallade 'Working Backpackers' men dessa tar mer an dubbelt sa hoga hyror an det kostar for oss att bo i var van pa en camping. Vi trodde bestamt att dessa vandrarhem totalt lurar sina gaster och att det maste finnas andra losningar for att hitta jobb. Vi anvande 'Bowen Village Caravan Park' som bas for att leta jobb runt omkring Bowen. Vi larde oss snabbt vilka farmer som 'plockade' for tillfallet och gjorde upp en 'runda' till de farmer som hade storst tomater. Anledningen till att det var sa svart att hitta jobb var aven har de svara oversvamningarna som varit. Naturen hade helt enkelt inte hunnit ikapp, sasongen var mer an en manad forsenad.