Alpine National Park

Det var nu dags att påbörja en riktigt fin upptäcktsfärd genom Australiens höga berg mestadels belägna i den enormt stora 'Alpine National Park'. Vi började med samhället 'Bright' som hade fina höstfärgade träd. Sommaren började gå mot sitt slut och här uppe på högre höjder började det bli kallt. 'Ovens River' rinner här genom fantastiska landskap bland berg och gröna dalar. Vi gick en led bland poppelträd längs med floden innan det äntligen var dags för bergsbestigning!

Mount Bogong
Vi passerade samhället 'Mt Beauty' som ligger vid foten av mäktiga 'Mt Bogong'. Här pratade vi med en dam på turistinformationen som rekommenderade oss att ta en titt på ett ställe kallat 'Mountain Creek' om vi hade några timmar till övers. Det var inte förrän vi hade letat oss dit och insett att detta ställe verkade riktigt häftigt som vi faktiskt bestämde oss för att klättra Victorias högsta berg. Vi sov övernatt vid campingen på samma plats och var uppe tidigt nästa morgon för att ta oss an 'Staircase Spur' upp till toppen av Mt Bogong på 1986 möh. Vi var medvetna om att detta möjligtvis skulle bli en av de hårdaste klättringarna vi någonsin gjort och kommer göra och vi hade dessutom inte fått mycket motion under de senaste 4 månaderna pga jobb. Självklart vägde nyfikenheten upp för allt detta. Efter 2km lätt vandring längs en grusväg hade vi tagit oss till starten av Staircase Spur. Där fanns några vandringspinnar och en skylt som visade att det bara var 6km kvar till toppen. Vi befann oss nu på 600 möh. Första timmarna gick bra men var hårda och gick mestadels genom härlig eucalyptskog, brant uppför. Wow, var detta bara början? Vi stannade för en kopp kaffe vid 'Bivouac Hut' där vi mötte en av parkens Ranger och några andra vandrare som kommit ned från toppen. Här började 'Snow Gum'-träden ta vid, dock spöklika eftersom skogsbränder även här har tagit många träd. Vi blev önskade lycka till och kunde med nya krafter fortsätta ännu brantare upp mot toppen.

Trädgränsen passerades vid 1600m och benen började kännas sega. Vi hade nu klättrat 1000 höjdmeter under 4½h och kunde konstatera att denna vandring skulle bli riktigt tung. Utpumpade kunde vi äta en god lunch strax bredvid toppen med makalösa utsikter över Australiens fjäll. Att bestiga denna toppen skulle verkligen bli något spektakulärt och något att vara stolta över. Vädret hade varit med oss nästan hela vägen men toppen var blåsig och kall och några gråa moln kom farligt nära. Här uppe på 1986 möh faller det snö varje vinter och under tusentals år kom Aboriginer hit för att festa på de stora smaskiga nattfjärilarna, 'Bogong Moth', som frodas här. Påvägen beskådades några stora vackra 'Yellow-tailed Black Cockatoo' som är en ovanlig papegojart, och Laura var bara centimeter från att kliva på den lilla men mycket giftiga ormen 'Copperhead'. Det hade redan börjat bli eftermiddag och vi var tvunga att vända tillbaka mot Mountain Creek. Bara en halvtimma till godo innan det blev mörkt var vi äntligen tillbaka efter att ha kämpat oss nedför denna extremt branta led som under 16km tagit oss nästan 1400 höjdmeter upp, och sedan ned igen. Kollosalt trötta tvättade vi oss någorlunda rena i bäcken innan vi åt en stor middag och gick till sängs. Att börja med en sådan bamsevandring satte ribban högt för kommande bravader och resten av tiden i fjällen skulle visa sig bli hur lätt som helst!

Bogong High Plains
Påvägen till detta vackra högland passerade vi först 'Bogong Village' där vi fyllde upp vatten och tvättade oss rena med tvål och en balja med kallt vatten. Sevärda 'Fainter Falls' låg inte långt härifrån. Här kunde vi öva mer med nya kameran – vi börjar bli experter! Vi fortsatte upp till Bogong High Plains och 'Falls Creek' där det ligger en skidort. Det var mycket kallt och vädret var riktigt ruskigt. Var detta anledningen till av vi valde Australien? Hursomhelst tog vi oss en tur runt höglandet och besökte 'Cope Hut' där vi hittade livs levande Snow Gums! Mycket vackra färger och formationer, speciellt i regn. Natten var iskall och kommande morgon var vädret fortfarande uselt.

Vi tog oss en titt på ytterligare en historisk byggnad, 'Wallace Hut'. Denna byggdes för kanske 100 år sedan och användes flitigt av folk som lät sina djur beta uppe på höglandet under de varmare månaderna.

Nu var vi trötta på vädret och åkte till samhället 'Omeo'. Vägen slingrade sig stadigt nedför branta berg längs med 'Big River' som grävt ut en stor dal under miljoner år. Sten och berg förändrades från granit till något som liknade sandsten men som faktiskt kallas för 'river stone' och landskapet blev torrare. I Omeo fick vi några glimtar av solen och kunde ladda upp matförrådet. I hopp om bättre väder sov vi övernatt vid 'Joker Campground', där några medelålders aussie-män kalasade halva natten, intill Big River för att återvända till Bogong High Plains nästkommande dag.

Mycket riktigt var vädret bättre och dagen började fint med en vandring upp till 'Mt Cope' där vi igen såg de fascinerande Snow Gum-träden. Området häruppe påminner starkt om de svenska fjällen, men tydligen var det mer likt Skottland om man frågade Laura. Trots att detta fenomen inte längre är en överraskning kändes det märkligt att se fjäll i ett land som tydligen ska vara mycket varmt, platt och bara öken. Vidare till 'Pretty Valley' och sedan en vandring till 'Fitzgerald & Kelly Hut'.

Efter att ha missuppfattat distansen gav vi oss iväg på denna 'promenad' som bjöd på fina utsikter över Australiska fjällen, tog oss genom magisk skog och historiska byggnader.

Det var nu sen eftermiddag och planen var att köra ända till 'Dinner Plain' som ligger på andra sidan bergen. Trots att vi blivit rekommenderade att aldrig köra när det är mörkt pga djurlivet gjorde vi just detta och plötsligt var vi centimeter från att köra på en meterlång Wombat! Detta var första gången vi skådat en vild Wombat men eftersom hjärtat var i halsgropen var det knappast en häftig upplevelse. Vi fann tillslut ett lämpligt ställe och kunde efter en lång dag äntligen sova. Natten var iskall!

Mt Feathertop via Razorback Ridge
Det var värt mödan att köra ända till Dinner Plain och skidorten 'Mount Hotham' trots att natten var nära nollgradig. Vyn när vi vaknade på morgonen var helt makalös med en strålande soluppgång och låga moln nere i dalarna runt omkring oss.

Vi letade oss vidare till 'Diamantina Hut' där leden över 'Razorback Ridge' skulle ta oss till toppen av 'Mt Feathertop' på 1922 möh. Otroliga utsikter följde vår vandring där vi bland annat kunde se Mt Buffalo, platån som vi tidigare besökt. Morgonen var kall men solen strålade och vi gick oss snart varma. Leden följer en 11km lång kamm, mestadels runt trädgränsen, som leder rakt ut till Mt Feathertop. Vi förstod tidigt varför andra personer varmt rekommenderat denna led till oss och vi njöt. Detta område har även här blivit drabbat av skogsbränder och de nu spöklika Snow Gum-träden täckte stora ytor som nästan såg ut som snö när man tittade från avstånd. Det blev en god kopp kaffe innan vi besteg toppen och vi kunde stolta äta lunch med 360-graders vy över hela kammen och nationalparken innan vi vandrade tillbaka. Fin dag!

Omeo
Dags att ladda om batterierna. Efter att ha spenderat natten vid 'Victoria Falls Historic Area' tog vi oss tillbaka till Omeo där vi checkade in på en camping två nätter. Här skulle ogjorda saker bli gjorda samtidigt som vi kunde njuta av att ha elektricitet, vatten, toalett och varmdusch – ren lyx! Omeo grundades under guldruschen på 1800-talet och är beläget bland stora gröna kullar. Hösten hade tagit grepp om Omeo och träden var vackra men temperaturen var lite för kall. Livet i en camper är, som vi flera gånger tidigare noterat, inte helt enkelt när man inte har någonstans att ta vägen. Här åt vi även den tydligen världsberömda 'Starburgern' på en mysig liten restaurang kallad 'Twinkles' – mycket god men knappast berömd? Planen var att från detta ställe ge oss djupare in i Victorias mer avlägsna platser, men vi var först tvungna att prata med en gammal man på turistinformationen om vägförhållanden etc. Förutom att det fanns risk för snö verkade allt vara ok, så iväg bar det!

Med fina utsikter över området passerades först 'Benambra' innan grusvägarna tog vid. Fina kullar och berg sträckte ut sig över stora områden. Vädret var på vår sida och efter en bit nådde vi 'Native Dog Flat Campground'. Perfekt ställe för att sova övernatt. Här gjorde vi upp eld och på menyn var det ägg, bönor och potatismos. När solen gått ned sjönk temperaturen drastiskt och natten var vår första med frost i Australien. Mycket kallt! För att bli varma besteg vi dagen efter 'Ram's Horn' där vi blev belönade med fina vyer över Alpine National Park som här hade förvandlats till ett något plattare landskap täckt med eucalyptskog.

Vi nådde ända till 'Suggan Buggan' på de slingriga vägarna och här förändrades landskapet återigen. Vi stod helt plötsligt vid kanten av en stor dal som från våra ögon kommit från ingenstans. Vi gjorde upp eld vid 'Suggan Buggan Campground' där vi hittade vårt egna lilla ställe längs med en bäck, till och med bättre än förra natten! Victoria har verkligen visat sig komma med fina överaskningar med härliga platser för att 'ta in allting'.

Kosciuszko National Park

Från Canberra fortsatte vi söderut på Monaro Hwy genom Cooma för att sedan vika västerut mot de majestätiska bergen. Det var återigen dags att drastiskt förändra bilden av Australien. Vi hade vid det här laget insett att mångfalden i Australien är otrolig, men vem trodde att världens torraste och plattaste kontinent hade berg högre än Sverige och dessutom snö! Det var dags för vandring igen och denna gång i fjällen. Efter att ha sovit övernatt precis vid nationalparksgränsen och därmed undvikit avgiften, eftersom betalstationen var obemannad på morgonen, anlände vi till skidorten Charlotte Pass. Det var mycket kallt vilket var en chock efter all värme vi hittills vant oss vid i Australien. En stor portion havregrynsgröt var det rätta botemedlet och iväg bar det på den 21km långa leden till toppen av Mt Kosciuszko.

Det var häpnadsväckande att se riktiga fjäll och vandra uppe på snö. Trots att det var november och sommaren var nära fanns det fortfarande snö kvar. Småbäckar rann överallt och tidigt kom första utmaningen, nämligen att vada över Snowy River. Det var ganska bra fart på vattnet men det var inga större problem förutom att vattnet såklart var iskallt! Leden tog oss vidare till en fin utsikt över Blue Lake och vidare över kalfjäll och mer snö blandat med vårblommor. Efter 12km hade vi välförtjänt bestigit toppen men tyvärr var det lite av ett antiklimax eftersom man kan åka skidlift nästan ända till toppen av Mt Kosciuszko. Vi möttes därmed av ett antal skolklasser och turister som gjorde tillfället mindre intressant. Åtminstone var vi de enda som inte tagit den lata vägen. Vi hade vädret med oss men mot toppen var det ganska dimmigt.

Påvägen ned klarnade vädret upp och det blev plötsligt varmt och skönt. Landskapen var otroligt vackra och skrämmande likt fjällen hemma i Sverige. Trädgränsen går i Australien vid ca 1600m men istället för fjällbjörk växer det Snow Gums, ett slingrande och färgsprakande eucalyptusträd med en sorts skyddande hinna på dess löv som gör att de överlever kallare klimat på högre höjder. Leden tog oss nu tillbaka mot Charlotte Pass igen och vi kunde mycket nöjda konstatera att detta var en av de bästa dagsvandringar vi gjort i Australien!

Carnavon Gorge till Cania Gorge

Vi passerade 'Roma' innan vi sov övernatt utmed vägkanten. Här halvvägs till vår nya destination, 'Carnavon Gorge National Park', fick vi känna på det första regnet sedan långt innan vi började jobba i Bowen. Klimatet här var verkligen annorlunda än vi blivit vana vid ute i den torra vildmarken, med högre luftfuktighet och grön skog. Åskskuren passerade ganska snabbt och dagen efter var det dags att börja vår första riktiga vandring. Detta var en milstolpe för oss eftersom all campingutrustning var inköpt men ej beprövad. Med alla förberedelser redo, som faktiskt tar längre tid än man tror, var vi iväg på den totalt 21km långa vandringen. Går allt som det ska kommer framtida längre vandringar bli lätt att genomföra.

Carnavon Gorge är ett klippsystem som formats under miljoner år av erosion med hjälp av 'Carnavon Creek' med imponerande vyer, aboriginska målningar och otroligt djurliv med mer än 170 fågelarter. Med tunga ryggsäckar korsade vi bäcken som rinner genom hela klippsystemet 22 gånger och såg även en svart orm av okänd art innan vi anlände till 'Big Bend Campground'. Här satte vi upp tält och lagade mat med ett campingkök. Utrustningen kändes bra. Dricksvatten tog vi direkt fran bäcken. Eftersom detta är ett populärt turistmål var vi inte ensamma, men det gjorde inget eftersom naturen var otroligt fascinerande. Nästkommande dag inleddes med gröt till frukost och på vägen tillbaka passade vi på att gå in i alla sidosystem som alla hade olika överaskningar så som miniekosystem med sällsynta växter, stenformationer och höga klippväggar. Vi rapporterade oss välbehållna tillbaka till nationalparkens ranger, som även visade oss en mycket sällsynt kängruart kallad 'pretty face'. Nöjda och glada kunde vi nu fortsätta mot större utmaningar!

Efter en ganska bra natts sömn på ett viloställe brevid vägen körde vi vidare genom det lilla samhället Rolleston och fortsatte nu på större vägar med mer trafik mot 'Cania Gorge National Park'. Landskap och klimat ändrades återigen, det märktes att vi långsamt kom närmare kusten. Vägen slingrade sig genom djupa eucalyptusskogar där det även fanns kaktusträd vilket var ovanligt. Några skogsbränder hade nyligen härjat området. Dessa eucalyptusskogar är vana vid bränder och står emot det mesta eftersom en vanlig skogsbrand passerar ganska snabbt. Inte överaskande är bränder faktiskt del av dessa träds livscykel. 'Cania Gorge' var mycket mer tillgänglig än Carnavon med asfalterade vägar ända fram till leden som skulle ta oss till 'dripping rock', 'dragon cave', 'the overhang' samt 'bloodwood cave'. De var alla fyra mycket intressant vandring genom sandstensklippor och grottor och vi såg även den största varanen vi någonsin sett! Det märktes dock att området var mycket populärt eftersom det fanns aggresivt tiggande fåglar såsom törnskatan. Dessa var vana vid att bli matade regelbundet av turister, vilket är förbjudet, och vi blev attackerade när vi åt lunch. Toaletterna kryllade även med bin, så vi beslöt att snabbt förflytta oss.

Nästa destination var kusten eftersom vi med förtjusning bokat en dagstrip till 'Lady Musgrave Island'. Denna lilla ö mitt ute på barriärrevet skulle, enligt den vanligtvis mindre användbara guideboken 'Lonely Planet', vara ”orgasmisk” och kunde ”lätt inspirera besökare till hedonistiskt beteende”. Detta fick bara inte missas! För att hinna i tid tog vi en genväg över 'Great Dividing Range' genom 'Kalpauer State Forest' som var minst sagt intressant körning på grusvägar bland bergstoppar. En dos sömn intogs vid sidan av 'Bruce Highway' på en så kallad 'Driver Reviver', där trötta bilister kan återhämta sig. Nu var det äntligen dags för öarnas ö!