tisdag 18 maj 2010

Kosciuszko National Park

Från Canberra fortsatte vi söderut på Monaro Hwy genom Cooma för att sedan vika västerut mot de majestätiska bergen. Det var återigen dags att drastiskt förändra bilden av Australien. Vi hade vid det här laget insett att mångfalden i Australien är otrolig, men vem trodde att världens torraste och plattaste kontinent hade berg högre än Sverige och dessutom snö! Det var dags för vandring igen och denna gång i fjällen. Efter att ha sovit övernatt precis vid nationalparksgränsen och därmed undvikit avgiften, eftersom betalstationen var obemannad på morgonen, anlände vi till skidorten Charlotte Pass. Det var mycket kallt vilket var en chock efter all värme vi hittills vant oss vid i Australien. En stor portion havregrynsgröt var det rätta botemedlet och iväg bar det på den 21km långa leden till toppen av Mt Kosciuszko.

Det var häpnadsväckande att se riktiga fjäll och vandra uppe på snö. Trots att det var november och sommaren var nära fanns det fortfarande snö kvar. Småbäckar rann överallt och tidigt kom första utmaningen, nämligen att vada över Snowy River. Det var ganska bra fart på vattnet men det var inga större problem förutom att vattnet såklart var iskallt! Leden tog oss vidare till en fin utsikt över Blue Lake och vidare över kalfjäll och mer snö blandat med vårblommor. Efter 12km hade vi välförtjänt bestigit toppen men tyvärr var det lite av ett antiklimax eftersom man kan åka skidlift nästan ända till toppen av Mt Kosciuszko. Vi möttes därmed av ett antal skolklasser och turister som gjorde tillfället mindre intressant. Åtminstone var vi de enda som inte tagit den lata vägen. Vi hade vädret med oss men mot toppen var det ganska dimmigt.



Påvägen ned klarnade vädret upp och det blev plötsligt varmt och skönt. Landskapen var otroligt vackra och skrämmande likt fjällen hemma i Sverige. Trädgränsen går i Australien vid ca 1600m men istället för fjällbjörk växer det Snow Gums, ett slingrande och färgsprakande eucalyptusträd med en sorts skyddande hinna på dess löv som gör att de överlever kallare klimat på högre höjder. Leden tog oss nu tillbaka mot Charlotte Pass igen och vi kunde mycket nöjda konstatera att detta var en av de bästa dagsvandringar vi gjort i Australien!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar