Carnavon Gorge till Cania Gorge

Vi passerade 'Roma' innan vi sov övernatt utmed vägkanten. Här halvvägs till vår nya destination, 'Carnavon Gorge National Park', fick vi känna på det första regnet sedan långt innan vi började jobba i Bowen. Klimatet här var verkligen annorlunda än vi blivit vana vid ute i den torra vildmarken, med högre luftfuktighet och grön skog. Åskskuren passerade ganska snabbt och dagen efter var det dags att börja vår första riktiga vandring. Detta var en milstolpe för oss eftersom all campingutrustning var inköpt men ej beprövad. Med alla förberedelser redo, som faktiskt tar längre tid än man tror, var vi iväg på den totalt 21km långa vandringen. Går allt som det ska kommer framtida längre vandringar bli lätt att genomföra.

Carnavon Gorge är ett klippsystem som formats under miljoner år av erosion med hjälp av 'Carnavon Creek' med imponerande vyer, aboriginska målningar och otroligt djurliv med mer än 170 fågelarter. Med tunga ryggsäckar korsade vi bäcken som rinner genom hela klippsystemet 22 gånger och såg även en svart orm av okänd art innan vi anlände till 'Big Bend Campground'. Här satte vi upp tält och lagade mat med ett campingkök. Utrustningen kändes bra. Dricksvatten tog vi direkt fran bäcken. Eftersom detta är ett populärt turistmål var vi inte ensamma, men det gjorde inget eftersom naturen var otroligt fascinerande. Nästkommande dag inleddes med gröt till frukost och på vägen tillbaka passade vi på att gå in i alla sidosystem som alla hade olika överaskningar så som miniekosystem med sällsynta växter, stenformationer och höga klippväggar. Vi rapporterade oss välbehållna tillbaka till nationalparkens ranger, som även visade oss en mycket sällsynt kängruart kallad 'pretty face'. Nöjda och glada kunde vi nu fortsätta mot större utmaningar!

Efter en ganska bra natts sömn på ett viloställe brevid vägen körde vi vidare genom det lilla samhället Rolleston och fortsatte nu på större vägar med mer trafik mot 'Cania Gorge National Park'. Landskap och klimat ändrades återigen, det märktes att vi långsamt kom närmare kusten. Vägen slingrade sig genom djupa eucalyptusskogar där det även fanns kaktusträd vilket var ovanligt. Några skogsbränder hade nyligen härjat området. Dessa eucalyptusskogar är vana vid bränder och står emot det mesta eftersom en vanlig skogsbrand passerar ganska snabbt. Inte överaskande är bränder faktiskt del av dessa träds livscykel. 'Cania Gorge' var mycket mer tillgänglig än Carnavon med asfalterade vägar ända fram till leden som skulle ta oss till 'dripping rock', 'dragon cave', 'the overhang' samt 'bloodwood cave'. De var alla fyra mycket intressant vandring genom sandstensklippor och grottor och vi såg även den största varanen vi någonsin sett! Det märktes dock att området var mycket populärt eftersom det fanns aggresivt tiggande fåglar såsom törnskatan. Dessa var vana vid att bli matade regelbundet av turister, vilket är förbjudet, och vi blev attackerade när vi åt lunch. Toaletterna kryllade även med bin, så vi beslöt att snabbt förflytta oss.

Nästa destination var kusten eftersom vi med förtjusning bokat en dagstrip till 'Lady Musgrave Island'. Denna lilla ö mitt ute på barriärrevet skulle, enligt den vanligtvis mindre användbara guideboken 'Lonely Planet', vara ”orgasmisk” och kunde ”lätt inspirera besökare till hedonistiskt beteende”. Detta fick bara inte missas! För att hinna i tid tog vi en genväg över 'Great Dividing Range' genom 'Kalpauer State Forest' som var minst sagt intressant körning på grusvägar bland bergstoppar. En dos sömn intogs vid sidan av 'Bruce Highway' på en så kallad 'Driver Reviver', där trötta bilister kan återhämta sig. Nu var det äntligen dags för öarnas ö!