Helgerna i Shepparton

Det fanns dock några ljusglimtar i tillvaron under tiden i Shepparton. Mindre helgarbete innebar mer tid för Laura och mig att åka på upptäcktsfärd, och därmed få en paus från allting. Med en ny kamera (Pentax K-x) i våra händer kunde vi ta oss an Victorias vackra natur. Vi spenderade tid i 'Beechworth' som är ett jättemysigt samhälle fyllt med historia om Guldruschen i Australien. Vi gick på museum, såg vilda koalor och besökte 'Chiltern – Mt Pilot National Park' med fina vyer över området. Denna park hade även några aboriginska målningar som tyvärr var nästan helt borttynade. Speciellt intressant var 'Burke Museum' som bland annat knöt ihop våra tidigare erfarenheter från Queenslands Outback med folkhjältarna 'Burke & Wills'. Här lärde vi oss även allt om ännu en folkhjälte, 'Ned Kelly' – en irländsk man som tog lagen i sina egna händer.

Vi blev även en helg bjudna på 'BBQ Bonfire Night' av Rob, en arbetskamrat. Denna medelåldersman ägde ett litet hemmabygge strax utanför Shepparton, vi hade äran att få hälsa på. 'Welcome to the Bush' garvade Rob vid ankomst. Stället såg ut som en svinstia och var invaderat av mördarmyggor. Rob spenderar halva året i Thailand eftersom hans nuvarande fru bor där. Vanligtvis tjänar man bra pengar på SPC Ardmona vilket gör att folk har råd att ta en lång semester. Rob hade dock inte spenderat särskilt mycket pengar på sitt hem i Shepparton men vad gjorde det, vi hade en kanonkväll med god mat och en stor eld.

Bara dryga två timmar från Shepparton ligger Victorias berg. Området är faktiskt skrämmande likt våra egna svenska fjäll och har flera skidorter. Vem trodde det!? En helg besökte vi 'Mount Buller'. Vi körde genom härlig eucalyptusskog på slingrande vägar högre och högre. Efter att ha passerat skidorten med samma namn upptäckte vi till vår förvåning att man faktiskt kunde köra ända upp till toppen av berget som är hela 1804m högt. Utsikten över det gröna lummiga landskapet var mycket fin och vi hade nått vårt mål med råge – att komma bort från Shepparton. Vi körde ned samma dag och möttes av ett riktigt ruskigt oväder med skyfall, blixt och dunder. Matlagningen blev en utmaning eftersom regnet föll nästan vågrätt i stormen. När vi nästa dag återvände till Shepparton låg hela vårt camp utspritt över halva campingen och ett träd hade fallit strax intill en av våra vänners tält! Det kunde ha slutat riktigt illa. Som tur var kom ingen till skada.

Mount Buffalo National Park
Denna platå av höga granitklippor blev nationalpark redan år 1898 och har varit välbesökt av turister under många år. Området har flera gånger härjats av svåra skogsbränder vilket inte bara påverkade skidorten på platån utan dödade många av de vackra 'Snow Gum'-träden. Vi spenderade en helg från Shepparton här och njöt ordentligt. Vi var äntligen ute i naturen igen med frisk luft och fantastiska vyer. Vi sov övernatt vid Rollasons Falls, ett vackert vattenfall gömt i en djup dal, där jag badade innan vi fortsatte mot utkiksplatser som bjöd på makalösa vyer med låga moln som gav en riktigt häftig effekt. Vidare till 'The Chalet' som är ett gammalt pensionat för turister som ville upptäcka bergen. Härifrån körde vi nu på slingrande vägar till 'The Horn' där vi besteg platåns högsta topp på 1723m. Trots att många träd var döda var känslan nästan magisk när vi vandrade bland granitklipporna. Inte långt härifrån gick vi även till 'The Cathedral' och 'The Hump' med spektakulära vyer av granitformationer och landskap. Wow, Mount Buffalo blev en favorit. Vi kände oss redan återhämtade från trista Shepparton. Dagen var dock inte slut ännu. Vi vandrade även en fin led till 'Dickinsons Falls' som igen bjöd på fina vyer, denna gången över fjäll vi senare under vår resa skulle besöka. Innan det var dags att återvända till verkligheten besökte vi också 'Old Galleries' där vi klättrade omkring under stora granitblock. Det kändes härligt att äntligen få njuta av lite natur och äventyr efter alla problem som regnat över oss i Shepparton.

Innan vi slutligen lämnade Shepparton bakom om oss kunde vi båda konstatera att vi lärt oss mycket och självklart, det som inte dödar härdar. Med tillräckligt tjocka plånböcker för de dryga 5 månaderna vi hade kvar i Australien kunde vi nu lättade och glada ge oss an nya äventyr som skulle ta oss djupt in i Victoria.

Jobb i Shepparton

Bara en och en halv vecka efter att ha lämnat Hillston anlände vi i Shepparton, Victoria. Våra vänner från Bowen hade redan jobbat för SPC Ardmona i nästan två veckor. Campingen de bodde på delades av Sheppartons bottenskrap och hade en fasanfull atmosfär. Vid ankomst blev vi nekade inträde eftersom vi var utlänningar, men när det senare kom fram att våra vänner bodde här var vi ytterst välkomna. Dagen var varm och luftfuktigheten hög. Våra vänner hade blivit placerade på en solig plats bredvid några alkolister som spelade hög musik hela dagen lång. Hur kunde våra vänner bo här!? Det fanns en möjlig förklaring. Campingen är ytterst billig och ligger endast 5min gångväg från fabriken. Det var nu tänkt att Laura och jag skulle gå på introduktionsdag som första steg för att få jobb på SPC Ardmona. 'Shepparton Preserving Company Ardmona' konserverar frukt och lockar sina arbetare med hög timpenning, speciellt under helgarbete. Tankarna surrade i huvudet. Vi kom fram till att vi knappt hade något att förlora genom att infinna oss på den planerade introduktionsdagen eftersom vi inte var garanterade jobb och det skulle dessutom ta en tid innan vi eventuellt hade turen att få jobbet. Efter 4h kunde vi äntligen lämna Shepparton. Introduktionsdagen bestod mest av säkerhetsrutiner och ett litet test för att säkerställa att man kan läsa och skriva.

Mot Melbourne...
I hopp om att inte få jobbet flydde vi nu till Melbourne. Vi bokade in på en irländsk pub några nätter och kalasade till vi nästan glömt vad vi hette. Melbourne hade en fantastisk atmosfär. Detta var vårt nya favoritställe trots att städer inte intresserar oss särskilt mycket. Vi hade faktiskt så kul att vi beslöt oss för att stanna en extra dag. Vi mötte även upp med Karin, en svensk tjej vi bodde med i Queenstown på Nya Zeeland och träffade roliga människor. Mycket god men onyttig mat konsumerades och vi njöt ordentligt. Vi hade turen att tajma in vårt besök i Melbourne med 'St Kilda Festival' som visade sig vara mycket populärt. Här såg vi också filmen 'Avatar' i 3D. Vi hade över internet även köpt en ny kamera som vi fått skickad till Shepparton. När vi fick höra att den kommit fram blev vi såklart nyfikna och beslöt oss för att åka tillbaka till våra vänner. Påvägen kom samtalet. Laura hade nu blivit erbjuden att genomföra en betald träningsdag vilket senare kommer garantera jobb. Typiskt tänkte vi men insåg att det kanske var dumt att tacka nej till ett jobb trots att vi låg ganska bra till ekonomiskt. Självklart är det bara lönsamt för oss sålänge vi båda har jobb och vi lyckades ordna en plats åt mig också tack vare Laura's trevliga attityd.

 

Det började ok...
Genom att flytta in med våra vänner kunde vi använda deras kylskåp samtidigt som vi förstärkte det redan befintliga campet med en bra presenning som gav härlig skugga. Vi var redo att jobba. Första dagen hämtade vi ut den utrustning som är obligatorisk, dvs skor med stålhätta, illgula t-shirtar och hörselskydd. Jag kände mig som Kalle när han klev in i Chokladfabriken till en början. Konserver flög runt överallt, där fanns bubblande persikobad, maskiner med tät ånga stigandes till taket, druvor, päron och alla möjliga frukter åkte runt på band. Folk med samma illgula t-shirt som mig stod överallt och fabriken verkade ändlös. Vissa delar doftade ljuvligt medan andra hade en skum doft av persika. Jag hamnade på 'Line A' som mestadels producerade 1kg plastburkar med persikor, päron och plommon. De första dagarna susade förbi i en svindlande fart eftersom allting var nytt. Tillslut fick jag titeln 'Retort Operator Assistant' då jag hamnade vid ångugnarna som konserverar frukten. Min uppgift var att ladda ugnarna manuellt med nästan 400kg tunga vagnar med frukt, sedan bevaka temperaturer och till sist skjuta vagnarna ned till nästa station där burkarna sattes på pall. Laura hamnade på 'Cocktail' där hon hade som uppgift att ta ur eller lägga till frukt i konservburkar med fel vikt. Fabriken går nästan 24h om dygnet och Laura och jag valde det sena skiftet eftersom man får lite bättre betalt. Dagen började 1530. Efter en timma var det toarast och efter det så kallad 'smoko'. Sedan en lunchrast, därefter toarast, smoko, toarast igen. Ja, faktiskt verkade alla skift vara uppbyggda kring raster. Kl 24 var det dags att klocka ut tillsammans med hundratals andra medarbetare. Arbetstempot var lugnt och allting gick till en början ganska bra. Att jobba sent fungerade ok men nackdelen var att dygnsrytmen blev rubbad och vi började känna oss trötta mest hela tiden. Vi åt gröt till frukost på förmiddagen, sedan middag mitt på dagen, lunch på kvällen och kvällsmål kl 01 på natten. Vi visste tidigt att vi inte skulle stanna här en längre tid.

Men livet blev värre...
Det som lockade oss till SPC Ardmona var att helgarbete gav dubbelt betalt och trenden de senaste 20 åren hade varit helgarbete i princip varje vecka. Dock märkte vi tidigt att vi tajmat in ett dåligt år eftersom det inte bara var färre ordrar, utan färre frukt och dessutom blev hela företaget nyligen omorganiserat för att spara pengar. Vi började tidigt vantrivas på campingen. Att gå upp på morgonen började bli en börda. Alkolisterna förde inte bara mycket liv och väsen utan agerade även hotfullt mot utlänningar. Vi trivdes mycket bättre på jobbet än i vårt hem. Tyvärr förvandlade även en incident på jobbet vår arbetsplats till rena hålan. Det började se ljusare ut när en av alkolisterna plötsligt beslöt sig för att cykla runt Australien och campingen kändes temporärt bättre. Rasismen i Shepparton var tyvärr ett faktum, men vi hade det dock inte värst eftersom det även på campingen bodde ett större antal fransoser som hela tiden fick ta den hårdaste smällen. Vi blev även direkt utsatta för rasism då vaktmästaren på campingen körde över mina flip-flops med gräsklipparen, och inte nog med det försökte han även klippa sönder vårt camp med trimmern. Det var verkligen något fel med Shepparton. Desperata försökte Laura och jag hitta alternativa campingar men det var antingen för långt från jobbet eller för dyrt. Vi satte upp ett mål för hur mycket pengar vi behövde spara ihop för att aldrig mer jobba i Australien. Nu var det bara att hålla ut, eller?

Och värre...
När vi trodde det inte kunde bli mycket värre blev vi dessutom påväg till affären påkörda bakifrån av en ung man som inte såg sig för. Chockade men helt utan personliga skador försökte vi reda ut vad som hänt. Varken Laura eller jag har varit i en bilolycka tidigare och visste därför inte vad som bör göras. Vi fick killens telefonnummer och skrev även ned hans registreringsskylt. Detta borde väl vara nog? Inte i Australien. Lyckligtvis fick vi hjälp av det otroligt snälla paret Carol och Peter från Bowen som också jobbar i Shepparton, och vi var sedan Bowen även helförsäkrade. Samma dag blev vårt camp uppgrävt av grävmaskiner som skulle lägga nya rör. Vi hade ingenstans att ta vägen! Med alla fakta och detaljer i hand kunde vi åtminstone försöka boka in vår nu aningen buckliga van till en mekaniker. Mekanikerna i Shepparton verkade dock vara mycket upptagna med andra kunder och det tog allt för lång tid att få en tid. Reparation fick skjutas till framtiden.

Men bättre tider kom...
Ljuset kom efter bara sex jobbade veckor på SPC Ardmona. Laura blev av med sitt jobb eftersom andra så kallade viktigare personer, som annars hade fått gå utan jobb, behövde hennes position. Man ljög dock framför Laura och sa att säsongen började ta slut och att hennes jobb inte skulle finnas kvar. Jag avgick dagen efter. När snålheten på fabriken började ta över behandlades backpackers sämst av alla och regler verkade få undantag. Vi kunde med glädje äntligen lämna Shepparton.

Västra Victoria

Nu söderut i de västligaste delarna av Victoria. Det kändes bra att ha lämnat New South Wales eftersom det återigen var gratis att besöka nationalparker. Vi passerade 'Red Cliffs' med fina vyer över Murrayfloden och 'Mallee-landskapet'. Eucalyptusträd kallas för 'Mallee' när de har anpassat sig efter att ha utsatts av för mycket stress så som skogsbränder och torka. Träden har i princip brunnit ned till grunden men rötterna har fortfarande varit vid liv. Efter att ha återhämtat sig växer sedan fler smalare trädstammar ut från rötterna för att bilda ett buskliknande träd. Vissa rötter i detta område har blivit upp till 2000 år gamla. Vi åkte nu in i 'Murray-Sunset National Park' där vi skulle besöka så kallade 'Pink Lakes'. Det var mycket torrt och mycket varmt här ute. Det är svårt att hitta ett svalt ställe när det knappt finns någon skugga så långt ögat kan nå och temperaturen svävar runt 45 grader. Vi tog en kortare promenad bland de nu torra sjöarna och beskådade de vackra rosa lagrena av salt. Varje vinter tvingas vatten upp ur marken som bildar en kristallklar sjö av oerhört salt vatten. Saltet härstammar från en ficka under marken som bildades när haven drog sig tillbaka till nivåerna idag. Vi kunde knappt föreställa oss hur det kunde ha varit att jobba med saltutvinningen som bedrevs här för mindre än 100 år sedan.

Vi sov övernatt i den lilla byn Underbool som till vår glädje hade gratis dusch. Här försökte vi ta redo på om vägen genom 'Wyperfeld National Park' var ok att köra med våran tvåhjulsdrivna van. Märkligt nog hade ingen ett ordentligt svar så vi beslöt oss för att göra ett försök. Efter några kilometer hade vi redan varit mycket nära att köra fast i riktigt sandiga spår och vi vände såklart tillbaka. Genom att köra några mil på grusvägar lyckades vi dock komma in till platsen vi hade våra sikten på, nämligen vad de här kallar för 'Snow Drift'. Vyn från toppen av dessa stora vita sanddynor var belönande och stället hade faktiskt en känsla av Fraser Island där vi tidigare har vandrat. Vi såg många fåglar, en orm och en Shingleback-ödla påvägen tillbaka ur Wyperfeld National Park. Västra Victoria var ett mycket intressant ställe med mestadels platta landskap fyllda med mallee och betesmarker. Härifrån åkte vi nu österut mot civilisation och jobb!

Efter många mil på raka vägar passerade vi först Swan Hall innan vi fortsatte mot Echuca. Vi var nu tillbaka i Murray-landet. Echuca var ett trevligt ställe fyllt med historia från tiden när ångbåtarna var det snabbaste sättet att transportera sig. Vi tog en liten promenad längs med Murrayfloden och beskådade fåglar så som de vackra 'Pink Cockatoos'. Härifrån åkte vi sedan till 'Barmah State Forest' genom att återigen passera gränsen över till New South Wales. Denna park skyddar den största skogen av 'River Red Gums' i Australien och är även hem till många myggor. Efter en fin solnedgång över Murrayfloden sov vi övernatt i parkens camping. Följande dag skulle bli början av den mest utmanande och värsta tiden i Australien!