måndag 17 augusti 2009

Nedräkningen har börjat! - Berättelsen om tomatpackaren

For att fortsatta dar jag slutade sist, dvs jobb och tomater. Laura som forut jobbade som tomatsorterare, vilket var hemskt trakigt och slitsamt for nacke och rygg, jobbar nu som en sa kallad 'box girl'. Hon ar en av 6 tjejer som star dar tomaterna trillar ned i tomatladorna vilket ar mycket mer fysiskt aktivt och mindre trakigt. Ett bra jobb tycker Laura men ni kan ju tanka er vad som hander nar man placerar 6 tjejer med olika aldrar och bakgrund i ett team som ska samarbeta. Hon trivs iallafall mycket battre an tidigare. For min del gar det fortfarande bra och vi har nyligen packat rekordmanga lador - dryga 13 000 st under en 15h arbetsdag. Det har som trott blivit ett par grader varmare vilket borde ge langa arbetsveckor vid det har laget men nu har tyvarr tomatpriset fallit kraftigt och man ar ater igen lite sparsam med arbetstimmarna. Vi far dock ihop minst 40h och med endast 3 veckor kvar haller budgeten annu!

Efter jobbet en dag akte jag, Laura och tre andra kompisar fran jobbet till 'Mt Inkerman'. Har kunde man tydligen se sockerrorsbranning. I 'Burdekin Shire', som omradet kallas, odlas det 8.2 miljoner ton sockerror varje ar och omradet ar ett av de fa i Australien dar man fortfarande branner sockerroren for att ta bort overskottet av lov och skrap for att lattare kunna skorda. Sockerror kan vaxa upp till 4 meter hogt och ger enormt stora eldlagor - mycket majestatiskt att se i solnedgangen. Fran Mt Inkerman kunde vi se storre delen av Burdekin Shire och hade en vacker utsikt over eldarna som en efter en tandes upp. Har sag vi aven var forsta 'Rock Wallaby' som ar en liten kangruart. Mycket trevlig dag!



Pa var lediga tid har vi varit produktiva. Inte nog att man maste hinna med alla masten som veckohandling, tvatt och gora allt klart infor nasta arbetsvecka, vi har aven bla hunnit med en storstadning av campet. Det var mycket blasigt under 2 veckor och mycket damm och lov blaste in. Detta var sjalvklart en pina sa vi beslot oss for en riktig varstadning. Vi flyttade ut allting vi agde, Laura dammade av allt och jag krattade hela omradet fritt fran lov och overblivet grus och damm. Skont! Vi har aven gjort samma sak med bilen som nu skiner som ny i solen och den slipper nu dessutom slapa pa allt onodigt skrap som vi samlat pa oss. Planering pagar for fullt for att utnyttja all tillganglig plats sa effektivt som mojligt och shoppinglistan vaxer for saker vi vill kopa for att bli fullandade campare!Vi har ocksa sett over vad for bilforsakring som kan vara lamplig. En heltackande forsakring verkar vara det basta sa vi kommer nu ga med i CMCA 'Campervan and Motorhome Club of Australia' som ar den storsta i Australien av sitt slag och erbjuder en utomordentlig forsakring till sina medlemmar. Inte nog med detta, jag har aven borjat bli lite foretagsam! Pa campingar vi besokt har vi ganska regelbundet traffat pa folk som erbjuder tjanster for en billig penning. Det kan vara allt fran frisorer till bilmekaniker. Darfor beslot jag mig for att satta upp en lapp pa var campings anslagstavla om att jag ar IT kunnig och kan for en summa pengar hjalpa med missforstand folk ofta stoter pa med sina datorer. Jag har redan fatt ett napp. Vad sags om det!?

Eftersom vi med stormsteg kommer narmre slutet av Bowen-tiden har vi nu pa allvar borjat ga genom vara kartor och guider for vad som skall besokas och vilken resvag som ska valjas. Det borjar bli riktigt spannande! En dag nar vi satt i campet med kartor upp till oronen kom den nyblivne grannen 'Bernie' over och presenterade sig. Han visade sig vara en riktigt trevlig gubbe som hade manga bra tips och erbjod otroligt generost sin tomt nere i 'Glasshouse Mountains' som camping for oss nar vi hade vagarna forbi. Omradet ligger lite norr om Queenslands huvudstad Brisbane och kommer gora vart besok till 'Australia Zoo', 6km darifran, mycket enkelt.

Innan jag rundar av for denna gangen vill jag aven beratta att jag tillsammans med Peter (granne), hans svarson och Joe (granne) fangat fisk igen. Ungefar mittemellan hogvatten och lagvatten brukar vi ga ut till 'the Don' som ar en langsmal sanddyna som ligger precis vid slutet av Queens Beach (stranden dar vi bor) dar 'Don River' mynnar ut. Langst ut pa spetsen star vi, pa ett stalle dar tidvattnet tvingar all fisk att simma genom en smal passage, med vara fiskespon och yabbies i hogsta hugg. En lordag gav det oss 48 vitlingar under ca 2h. Vilken fangst! Det har darfor blivit manga smaskiga fiskratter pa menyn och fler portioner ligger och vantar i Peters frys. Livet ar harligt!